Typspecialisering

Hastighetsläget (-O2) kan klona en funktion till representationsvarianter som skyddas av taggkontroller vid körning. -O0 och --no-type-specialization producerar endast generisk kod.

Policy

Profiler kommer från härledda fakta vid anropsplatser. I dag bevisar endast exakta heltalssingletoner som kan representeras på målet ett argument som litet heltal. Specs, breda integer(), unioner och okända värden förblir generiska.
En variant är motiverad endast om den tar bort en implementerad kontroll: en exakt jämförelse av låg tagg vid inläsning av ett argument i ingångsblocket, före sidoeffekter.
Gränser: 3 varianter per funktion, 32 per modul, 128 per mål. Uppskattad och sedan faktisk tillväxt (klon + skydd + dispatch + fallback) måste hålla sig inom 2x det generiska instruktionsantalet per funktion och modul.
Generiska kroppar behålls alltid. Utkast som överskrider budgeten kastas tyst; programmet misslyckas aldrig på grund av specialisering.
Valet är deterministiskt (modul, symbol, profilordning).

Sänkning

LLVM:s kloning/förenkling ersätter bevisade kontroller inuti klonen. En begränsad dispatcher testar varje begränsad tagg och vidarebefordrar kontext och argument till en variant eller den generiska kroppen; den publika symbolen och ABI:t ändras inte. Ingen okontrollerad uppackning (unboxing), inga spec-antaganden och inga fast-math-flaggor införs.

Nuvarande effekt

Den nuvarande källdelmängden har inga borttagbara representationskontroller, så verklig Erlang-källkod får noll varianter även vid O2; att specialisera en identitet skulle bara öka koden. Fokuserade LLVM-fixturer injicerar upprepade taggkontroller för att testa träffar, fallbacks och återställning vid tillväxt med native-exekvering.

codegen_measurements skriver measurements/<config>/measurements.json i byggkatalogen för codegen-testerna (kompileringstid, IR-/objektbytes, varianter, native-tid). Tider är beskrivande, aldrig tröskelvärden. Exempel från Windows x64 / LLVM 23.1.2 (2026-09-29): källarbetslast 232 876 IR- / 40 498 objektbytes vid O0 och 204 408 / 35 886 vid båda O2-policyerna, noll varianter; den syntetiska fixturen lade till 30 instruktioner till en funktion med 55 instruktioner för en accepterad variant.